sunny rain, shine my way

jag har en mycket omtalad förmåga att filtrera fram det negativa i det mesta. till mitt försvar säger jag alltid att jag behöver en slags balans, ibland behöver jag vara nere för att sedan kunna skutta av glädje och positiv energi. men ibland, faktiskt, kan jag verkligen förlora mig själv och verklighetsuppfattningen i nått mörkt hörn jag glömt bort fanns. det känns alltid som man aldrig kan komma därifrån, och man kan inte sträva åt något håll för det känns som om man aldrig känt något eller varit någon annanstans. men nu ikväll försökte jag verkligen tänka att det är jag själv som förvisar mig till den platsen, och likväl kan jag ta mig ut. det är jag själv som snor ett rep runt min egen hals och drar åt, ingen annan. jag har inte riktigt någon grej jag kan göra som får mig på bättre humör, kanske tar vissa kreativa människor till sina förmågor och ritar, spelar eller fixar. jag fick göra en kombo på lite kinks-låtar och stressa-ned-té som lägligtvis fanns till hands här hemma i kollektivet. det hjälpte verkligen. jag ville egentligen inte komma nån vart med det här, kände för att skriva av mig lite bara!