jag orkar verkligen inte med när du inte vill höra ifrån mig. jag orkar inte avbrotten och distansen. jag hatar att jag inte kan ringa och säga hur mycket jag tycker om dig utan att du blir arg, att jag inte kan skriva och fråga hur du mår utan att du känner att jag kväver dig. du upprepar att du är du, att du inte kan kompromissa och att du inte bryr dig om ifall du sårar mig – för det viktigaste är att alltid säga sanningen, utan att tänka på vad för konsekvenser det medför. jag säger dig nu, att jag tål jävligt mycket, men även jag är gjord av kött och blod och ibland nås det en gräns jag inte kan blunda för eller strunta i, och det kommer att vara nog. jag tänker inte ta det mycket längre, även hur mycket varenda cell inom mig säger att det är fel i att inte göra så, så kommer jag så småningom.
morot »
mitt hjärta, jag hoppas du är ok, trots att du inte verkar må så bra. jag hoppas verkligen vi hörs senare under dagen! jag finns alltid här för dig min skattis ;*