usch vad jag hatar när ögonfransarna fångar in snöflingor! man kan gå djupt framåtlutad, kisa, eller borra ned ansiktet så långt det går i halsduken, utan att det hjälper det minsta!

så jag, medan jag ändå försöker mig på alla tre sätt samtidigt, beger mig bortåt mot min favoritmarknad vid Arkonaplatz. när jag bestämmer mig att det är dags att räta på ryggen och se efter vart jag befinner mig någonstans, ser jag genom snöstormen en 5-6 tappra små stånd som fortfarande står pall. köper 10 fina tygklädda 60-talsgalgar och pulsar mig vidare till murparken.

i murparken var det mysigare än vanligt. det var nästan uteslutet second hand, vilket det borde vara, men under vår/höst/sommar nästlar sig affärer och handarbetare och annat folk in. nu i vintertider är det enda man kan ta ut i snön gamla saker som inte det gör så mycket om de blir ännu lite naggare i kanten. gick enbart till de ställen där de sålde lps, men det var svårt att bläddra mellan skivorna då jag hade förlorat ganska mycket känsel i fingrarna. kände att ingen av de som sålde dem heller hade det jag önskade. men så tillslut fick jag syn på en äldre herre och hans skivor som låg huller om buller överallt, ett bra tecken tyckte jag, eftersom jag letade efter psykadelisk 60-tals rock, och han här såg ut som om han lyssnat på två-tre skivor för många i sina dar. jag frågade hur som helst och han tog fram sin finaste skiva och sa ”detta är den”, ”detta är skivan”. ”men för att kunna njuta av den och förstå den till fullo måste man ta sig en joint, glöm inte det”. så jag tackade hjärtligt för skivan och tipset och åkte hem. snipp snapp slut

consequences

idag har jag storstädat mitt rum. bytt sänglakan, dammsugit och svabbat, tvättat, diskat, plockat iordning allt. detta plus att jag haft minispa-morgon (rakat ben, smörjt in kroppen, målat naglar+tånaglar, använt diverse hårkrämer hit och dit  och ansiktskrämer för att sen lägga en mycket omsorgsfull makeup). kul va?
kunde kanske valt en annan dag, för idag var det finaste värdet och jag var inte ens ute! men får sån motivation till annars så tråkiga saker när det är solsken.

idag är en speciell dag. jag och daniel har överträffat oss själva och varit ihop ett bra tag. när jag skulle informera mamma om denna ganska så för mig otroliga bedrift så lät det ungefär såhär:

”mamma, imorrn har jag och daniel varit ihop såhär länge.”
”men oj då, det var ju ett tag… men du som är så ung, julia.”
” vad har det med saken att göra nu då?”
”i din ålder ska man ju inte vara så seriös.”
”okej, mamma, i vilken ålder träffade du din pojkvän nu igen?”
”vilken av dem :D?” (riktar en retsam/mycket slug blick mot pappa)
”den du var tillsammans med i åtta år.”
”tja… jag var väl arton kanske.”

tycker detta var lite motsägande hur som helst! så typiskt mamma.

auuuuf wiedersehen!!! (stampar lite käckt med foten i marken ála Ida och viftar ännu lite finurligare med pekfingret…).

1001 falafel

1001 falafel är namnet på ett trevligt litet falafelställe här runt hörnan. härom kvällen skulle jag bege mig från daniel och hem för att direkt vända om och möta upp kim och brian hemma hos dem. jag kör nästan aldrig med marginaler, utan tänker att allt ska gå i ett, allt ska klaffa med tunnelbana och förmodligen behöver jag inte vänta mer än en minut max på att den skall komma. så ut slänger jag mig från daniel och märker att tunnelbanan inte går, såklart, och beslutar mig för att ta spårvagnen i ett romantiserande ögonblick om höstmörker, sitta ensam på en spårvagn och samtidigt blicka ut över gråa byggnader. dumt. tydligen slutade alla jobbet vid 19:00 och skulle ta sig hem vilket självfallet resulterade i en överfylld och mycket svettig spårvagn samtidigt som övriga trafiken var i komplett kaos. i vilket fall tog den uppskattade 20-minuters resan 40 minuter och gjorde det hela ganska uppenbart att någon middag hann då inte tillagas. så i ösregnets ösregn med tygskor som dränkt katt sprang jag in i värmen på 1001 falafel. det är som att stiga in i någons kök och atmosfären är alltid varm och tilltalande. när jag hade beställt och betalat för min hummus-halloumi-macka kvittrade jag glatt ett ”ha en trevlig kväll” till mannen i kassan varpå resten av gästerna därinne vänder sig om och säger ”ja, du med!”. så trots att jag var skälvande genomblöt och stressad skyndade jag mig därifrån med tankar om mystiska och mysiga konspirationsteorier och fylld av värme.

sunny rain, shine my way

jag har en mycket omtalad förmåga att filtrera fram det negativa i det mesta. till mitt försvar säger jag alltid att jag behöver en slags balans, ibland behöver jag vara nere för att sedan kunna skutta av glädje och positiv energi. men ibland, faktiskt, kan jag verkligen förlora mig själv och verklighetsuppfattningen i nått mörkt hörn jag glömt bort fanns. det känns alltid som man aldrig kan komma därifrån, och man kan inte sträva åt något håll för det känns som om man aldrig känt något eller varit någon annanstans. men nu ikväll försökte jag verkligen tänka att det är jag själv som förvisar mig till den platsen, och likväl kan jag ta mig ut. det är jag själv som snor ett rep runt min egen hals och drar åt, ingen annan. jag har inte riktigt någon grej jag kan göra som får mig på bättre humör, kanske tar vissa kreativa människor till sina förmågor och ritar, spelar eller fixar. jag fick göra en kombo på lite kinks-låtar och stressa-ned-té som lägligtvis fanns till hands här hemma i kollektivet. det hjälpte verkligen. jag ville egentligen inte komma nån vart med det här, kände för att skriva av mig lite bara!

på begäran av ida
tack och hej

morot

snart ska jag dra mig iväg till rossmannen och köpa hårfärg. den hårgfärgen tjejen har på bilden är typ dröm och hon också i o f s. undrar om man färgar håret kanske man automatiskt kan få se ut som henne?

ida är i duscha. jag dricker kaffe ur en av mina och sophias solgula kaffekoppar mmm
sebastian svepte just förbi camen med dammsugaren som den duktiga hemmaman han är (fast ett helt rum typ gick på 2 min max).

nej ida nu vill jag dra nu får du vara klar!

she’s so heavy

jag orkar verkligen inte med när du inte vill höra ifrån mig. jag orkar inte avbrotten och distansen. jag hatar att jag inte kan ringa och säga hur mycket jag tycker om dig utan att du blir arg, att jag inte kan skriva och fråga hur du mår utan att du känner att jag kväver dig. du upprepar att du är du, att du inte kan kompromissa och att du inte bryr dig om ifall du sårar mig – för det viktigaste är att alltid säga sanningen, utan att tänka på vad för konsekvenser det medför. jag säger dig nu, att jag tål jävligt mycket, men även jag är gjord av kött och blod och ibland nås det en gräns jag inte kan blunda för eller strunta i, och det kommer att vara nog. jag tänker inte ta det mycket längre, även hur mycket varenda cell inom mig säger att det är fel i att inte göra så, så kommer jag så småningom.

nejnejnej, det där är tillbaks. har stjälpt i mig en citron, och nu väntar jag otåligt på att en kanna med té ska bli klart.
jag har städat badrummet till ett skinande resultat och passade på att göra detsamma med mitt rum plus att en tvätt är i tvättmaskinen. hurra för effektiva dagar, fick så dåligt samvete när jag sov till tolv.

hoppas jag kan gå ut med kimmus och brian idag! kanske till den österriskiska baren? där serverar servitörerna öl iklädda lederhosen och tjejerna österriskiska sound of music-joddla i bergen-klänningar. där skulle man sökt jobb!

:(

tidningshatt

sitter och tycker att bid ska komma in på skype och att chris kan skicka över några kanelbullar genom cyberrymden. kanelbullens dag slinker alltid obemärkt förbi. om det hade funnits så hade jag gått ned till konditioriet och köpt mig ett par, men nu får man ju tänka på att man befinner sig på tysk mark och tyskar verkar ha missat det här med gott bak. de är kända för sina konditorier, men det man får är sliskiga wienerbröd med gul vaniljsås och körsbär från burk på, ostkakor som smakar ägg och brownies så glansiga av matfett att man skulle kunna spegla sig i dem. så tack men åh så nej tack för det.

hoppas soph får det kul på hattfest. kom på att du skulle kunna vika en sån här och ha på dig

KÄCKT!!!

resa tillbaka

idag var jag pa 60-/70-talsmarknad! antligen! det var jattemysigt och jag sicksackade runt borden helt salig flera ggr. ville ha allt men men var forvanansvart ekonomisk lagd idag. men en vit-svart-rod-rutig 60-talsklanning fick folja med hem, aven en JCS lpskiva och en janis joplin greatest hits-skiva lade sig fint tillratta i min vaska. blev aven pahopad av ett gang gubbar som tyckte jag skulle sy ihop ett mikroskopiskt hal i min strumpbyxa. nasta sondag ska jag vara pa plats nar det oppnar, klockan 09:00! da maste de riktiga godbitarna finnas, for de norpas nog snabbt. sedan tankte jag att jag skulle svanga forbi mauerpark en snabbis for jag var sa nara, fast jag inte egentligen hade mycket till lust. val dar har jag alltid en bestamd rutt som jag brukar ta, men sa kande jag for att vara lite impulsiv och ta en annan, och vad hittar jag inte da? jo, dar sitter kim och brian bakom ett bord och saljer grejer. mysigpysiga som de ar. nu sitter jag med en kopp koffein i handen och lyssnar pa mao mao som spelar gitarr.

denna poster vill jag ju ha pa vaggen alltsa

maste aven ursakta avsaknaden av de tre sista bokstaverna i alphapetet men sitter pa engelsk dator da blir det sa